Nu är det inte vi mer, nu är det bara jag

Och jag vet att det måste bli såhär.
Men det gör ont, ont och det känns tomt.



Bara jag. Men jag är okej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0