GRATTIS!
Min bästa vän blir myndig idag och jag hoppas att hon har haft en underbar dag! Det förtjänar hon VERKLIGEN! Puss på dig, njut av att vara 18! <3
Hihi!
Fotodag med Sabina idag, det blev några bra bilder. Hoppade i vattenpölar, haha, S.V.I.N.K.A.L.L.T var det. Men man får lida för konsten ibland :) Alltid lika kul att vara med Sabina! :D <3
Pandora, sol och idé
Hallo!
Igår var jag på bio och såg Avatar, ca 8 miljarder år efter alla andra. Den var bra :) Den var dock lite för lång. Jag fick ont i ryggen och blev trött. Men min lakritschoklad var god. Brukar alltid äta Ahlgrens bilar på bio, haha, men nu blev det choklad istället. Aja, vem bryr sig, haha!
Öööh... nu skriver jag om vädret istället. SOOOOOOOOOL :D Har hittat både tussilago (som ni ser på headern) och blåsippor! I love vår! Solen har smält bort det mesta av snön, så nu är det istället 20 cm djupa vattenpölar överallt! ROLIGT! Jag vill aldrig bli för vuxen för att ta på mig stävlarna och hoppa i vattenpölarna med mina kompisar! Jag var nere i den översvämmade lekparken idag och fick en fotoidé som jag och Sabina ska testa imorgon. Hoppas det är lika fint väder då!
Snart är det mat, mamma grillar korv ute under den blå himlen, i solen. Åh fy, finns det nåt som ger en mer hopp än när man får ta fram grillen, utemöblerna, sommarkläderna och stövlarna, när fåglarna börjar kvittra, man hittar första blommorna, det blir knoppar på träden, det kommer massa äckliga småkryp, allt pollen förpestar halva befolkningen, allt gammalt hundbajs kommer fram under snödrivorna... ööh.. oops. Nu blev det lite fel, eeh. Fokusera på de första punkterna :D
Tjabba!
Igår var jag på bio och såg Avatar, ca 8 miljarder år efter alla andra. Den var bra :) Den var dock lite för lång. Jag fick ont i ryggen och blev trött. Men min lakritschoklad var god. Brukar alltid äta Ahlgrens bilar på bio, haha, men nu blev det choklad istället. Aja, vem bryr sig, haha!
Öööh... nu skriver jag om vädret istället. SOOOOOOOOOL :D Har hittat både tussilago (som ni ser på headern) och blåsippor! I love vår! Solen har smält bort det mesta av snön, så nu är det istället 20 cm djupa vattenpölar överallt! ROLIGT! Jag vill aldrig bli för vuxen för att ta på mig stävlarna och hoppa i vattenpölarna med mina kompisar! Jag var nere i den översvämmade lekparken idag och fick en fotoidé som jag och Sabina ska testa imorgon. Hoppas det är lika fint väder då!
Snart är det mat, mamma grillar korv ute under den blå himlen, i solen. Åh fy, finns det nåt som ger en mer hopp än när man får ta fram grillen, utemöblerna, sommarkläderna och stövlarna, när fåglarna börjar kvittra, man hittar första blommorna, det blir knoppar på träden, det kommer massa äckliga småkryp, allt pollen förpestar halva befolkningen, allt gammalt hundbajs kommer fram under snödrivorna... ööh.. oops. Nu blev det lite fel, eeh. Fokusera på de första punkterna :D
Tjabba!
Sabina :)
Jag har en bästavän som heter Sabina. Hon är typ, asbra. Hon lyssnar alltid. Vi kan prata om vad som helst, och hon förstår alltid vad man menar. Dessutom kan man alltid lita på henne och vi har alltid roligt, även om vi bara sitter och pratar. Man kan inte ha en bättre vän än Sabina. Så jag är rätt glad att jag har henne!
Du är bäst! <3
Du är bäst! <3
Okej.
Jag har kommit fram till att det kanske är dags att skriva om konserten nu. Det var trots allt över en månad sen. MEN SHIT! En månad?! Daaaaaaaaaamn.
Aja. Hela alltihopa började med att jag tog tåget till Stockholm den 27:e februari. Tågresan var jättetråkig och jag roade mig med att ta kort på snö och plugga manus och matte. Öh. Ja.
Kom fram till Stockholm, kusin mötte mig på centralen och jag köpte sl-kort. Det skulle bli en hel del tunnelbaneåkande under veckan - tur att jag älskar tunnelbana 8)
Köandet började den här dagen, men vi tänkte att "hur jäkla många kan det vara som köar en vecka?! Vi börjar imorgon". Så vi åkte hem till min kusin. På kvällen läste vi på THF att 22 stycken redan hade börjat köa. Vi bestämde oss för att börja direkt på morgonen den 28:e och gick och lade oss. Vaknade runt klockan halv 7 på söndagen (det gjorde vi hela lovet. Frivilligt. Ja ni läste rätt) och runt 8 åkte vi in till Globen. Klockan 9 var det upprop och vi lyckades få nummer 23 och 24 i kön.
Vi hade största fetaste dunjackorna, täckbyxor, mössa, halsdukar och vantar. Och jag hade strumpor, sockor och moonboots. Man såg ju verkligen normal ut! Men vadå, det var kallt. Vi satt utanför entré 6 hela dagen. Drack te, åt mackor. Det var två upprop till, klockan 3 och klockan 8. Nya människor kom till kön vid varje upprop och fler och fler nummer delades ut. Sen fick vi åka hem och sova.
(normalaste bilden ja)
Måndagen såg likadan ut. Vi satt utanför Globen, blev uppropade 3 gånger. Mellan uppropen gick vi in och värmde oss i köpcentret korta stunder. Vi var även på mosters jobb och hälsade på och värmde oss.
På tisdagen fick vi reda på att vi inte fick sitta hela dagen utanför Globen. Dessutom hade det kommit klagomål på att folk hade slagit läger inne i köpcentret. Vi fick order om att hålla oss "osynliga" och ur vägen, så tisdagen och onsdagen spenderades hemma hos kusin, och på mosters jobb där vi fick lunch och tittade på live-dvd:er. Mysigt kösystem!
På onsdagen var dock uppropstiderna ändrade. Det var upprop 9, 14 och 18, för att vi efter det skulle kunna åka hem och sova ordentligt, vi skulle nämnligen vara vid globen halv 6 på torsdag morgon för att kön skulle flyttas. Så vi gock upp 3 på natten och tog bussen in till Gullmarsplan vid 4 - halv 5 ca. Halv 6 var det upprop, det var nu över 100 pers i kön och vi hade lyckats med att inte missa något upprop och hade alltså fortfarande nummer 23 och 24. Efter ett par timmar kom en vakt och tackade oss och speciellt Magnolia och Kathy som hade hand om hela kösystemet. Han var skitsnäll och flyttade våran kö till under taket vid Annexet eftersom det var snöstorm.
De som inte hade nummer utan kom samma dag fick sitta på andra sidan Annexet utan tak, stackarna. Efter ett tag flyttades vi dock fram till utanför entré 4 där vi skulle gå in, och detta var alltså den slutgiltiga kön.
(ser ut som nordpolen haha)
Här satt vi i våra dunjackor och sovsäckar och bara väntade på att det skulle bli kväll. Vi satt där och skakade av köld, usch jag fryser bara av att tänka på det. MEN: alla vi som hade siffror på handen + några till fick gula band runt armen, som gjorde så att vi skulle få komma in i ståplatssektionen närmast scenen.
Ca halv 6 reste sig alla upp och började packa ihop, klä av sig jackor och allt som vi inte skulle ha på konserten, vi trodde att vi skulle bli insläppta när som helst. Moster hämtade mina och kusins ytterkläder, sovsäckar osv, och där stod vi i linne, jeans, tunn kofta och typ tygskor i typ 10 minus. Efter 10 min var vi svinkalla. Nicklas och Michaela kom och hälsade på oss :) Efter en halvtimme trodde jag att jag skulle få amputera min lilltå för jag kände inte av den. Efter 45 minuter var vi allihopa tvugna att börja kramas och dela kroppsvärme med varandra och ständigt påminna oss själva om varför vi var där, annars skulle jag kutat därifrån. Det gör jag aldrig om. Eller jo. För TH.
Efter en timme och 10 minuter ca uppenbarade sig himmelriket. De började släppa in! Vi visade biljetterna och banden och fick platser vid staketet på vänster sida om catwalken. Där satte vi oss och väntade, jag frös så jag skakade men var typ lyckligast i världen.
Vi satt där och väntade, väntade, väntade. Reste oss upp. Och så släcktes ljuset, och jag bara skreeeeek. Och så tändes ljuset på scen, och man såg jättemetallbollen som de skulle komma ut ur. Och så började den dela på sig, och man såg Gustav. Och just då blev det KAOS i hjärnan. Jag var helt borta. Jag förstod ingenting. Första låten var Noise. Jag vet att jag sjöng med, och jag minns exakt vad jag tänkte.
Jag var helt borta under första delen av låten, Jag minns att jag tänkte när jag stod där: "Men shiiiiit vad overkligt. Detta händer verkligen. Varför kan jag inte tänka klart?" Alltså jag tänkte på att jag var så borta :p Så nu känner jag mig helt väck varje gång jag hör låten!
Första bilden jag tog ser ut såhär, och det säger väl en hel del...
Men när jag såg dem IRL så var det liksom som att hela min fandom ändrades på en minut. Jag har liksom alltid gått och tänkt på att träffa dem, att se dem, att gå på en konsert. Jag vet INTE vad jag trodde, men jag hade aldrig trott att de skulle vara så... vanliga? Alltså, riktiga normala människor. Nu låter jag helt störd men ja, när jag såg dem på scenen så förstod jag att de faktiskt inte är fantasiväsen, utan människor av kött och blod precis som jag. Hur konstigt det än låter så hade jag tydligen inte förstått det innan. Men nu vet jag. Och helt plötsligt så är det helt annorlunda att vara fan - jag är inte längre ett fan av "ett band" bara, utan jag är ett fan av 4 människor som jag har sett spela på riktigt. Hela konserten var underbar. Men såhär i efterhand har jag minnesluckor. Folk pratar om Toms gitarrsolo. Vilket gitarrsolo? Vart var jag? Medans jag minns andra saker extremt tydligt, när jag lyssnar på World Behind My Wall tex så minns jag exakt vilket steg Bill tog exakt vart i låten. Galet att det är såna skillnader.
Jag trycktes tydligen väldigt hårt mot kravallstaketet för dagen efter hade jag ett område på bröstkorgen/revbenen som gjorde SKITONT när man kom åt, typ som VÄRSTA blåmärket/bulan fast det syntes inget, men jag minns inte att jag hade ont eller att det var jobbigt eller trycktes så under konserten.
Efter konserten var man helt knäpp. När jag och kusin kom hem till henne mitt i natten var vi så hyper så vi inte kunde sitta stilla, pratade och skrek och skrattade och nästan grät och avbröt varandra hela tiden.
Och nu vill jaga bara tillbaka det var underbart!
Mina bästa bilder då, haha:
Tjabba!
Aja. Hela alltihopa började med att jag tog tåget till Stockholm den 27:e februari. Tågresan var jättetråkig och jag roade mig med att ta kort på snö och plugga manus och matte. Öh. Ja.
Kom fram till Stockholm, kusin mötte mig på centralen och jag köpte sl-kort. Det skulle bli en hel del tunnelbaneåkande under veckan - tur att jag älskar tunnelbana 8)
Köandet började den här dagen, men vi tänkte att "hur jäkla många kan det vara som köar en vecka?! Vi börjar imorgon". Så vi åkte hem till min kusin. På kvällen läste vi på THF att 22 stycken redan hade börjat köa. Vi bestämde oss för att börja direkt på morgonen den 28:e och gick och lade oss. Vaknade runt klockan halv 7 på söndagen (det gjorde vi hela lovet. Frivilligt. Ja ni läste rätt) och runt 8 åkte vi in till Globen. Klockan 9 var det upprop och vi lyckades få nummer 23 och 24 i kön.
Vi hade största fetaste dunjackorna, täckbyxor, mössa, halsdukar och vantar. Och jag hade strumpor, sockor och moonboots. Man såg ju verkligen normal ut! Men vadå, det var kallt. Vi satt utanför entré 6 hela dagen. Drack te, åt mackor. Det var två upprop till, klockan 3 och klockan 8. Nya människor kom till kön vid varje upprop och fler och fler nummer delades ut. Sen fick vi åka hem och sova.
(normalaste bilden ja)
Måndagen såg likadan ut. Vi satt utanför Globen, blev uppropade 3 gånger. Mellan uppropen gick vi in och värmde oss i köpcentret korta stunder. Vi var även på mosters jobb och hälsade på och värmde oss.
På tisdagen fick vi reda på att vi inte fick sitta hela dagen utanför Globen. Dessutom hade det kommit klagomål på att folk hade slagit läger inne i köpcentret. Vi fick order om att hålla oss "osynliga" och ur vägen, så tisdagen och onsdagen spenderades hemma hos kusin, och på mosters jobb där vi fick lunch och tittade på live-dvd:er. Mysigt kösystem!
På onsdagen var dock uppropstiderna ändrade. Det var upprop 9, 14 och 18, för att vi efter det skulle kunna åka hem och sova ordentligt, vi skulle nämnligen vara vid globen halv 6 på torsdag morgon för att kön skulle flyttas. Så vi gock upp 3 på natten och tog bussen in till Gullmarsplan vid 4 - halv 5 ca. Halv 6 var det upprop, det var nu över 100 pers i kön och vi hade lyckats med att inte missa något upprop och hade alltså fortfarande nummer 23 och 24. Efter ett par timmar kom en vakt och tackade oss och speciellt Magnolia och Kathy som hade hand om hela kösystemet. Han var skitsnäll och flyttade våran kö till under taket vid Annexet eftersom det var snöstorm.
De som inte hade nummer utan kom samma dag fick sitta på andra sidan Annexet utan tak, stackarna. Efter ett tag flyttades vi dock fram till utanför entré 4 där vi skulle gå in, och detta var alltså den slutgiltiga kön.
(ser ut som nordpolen haha)
Här satt vi i våra dunjackor och sovsäckar och bara väntade på att det skulle bli kväll. Vi satt där och skakade av köld, usch jag fryser bara av att tänka på det. MEN: alla vi som hade siffror på handen + några till fick gula band runt armen, som gjorde så att vi skulle få komma in i ståplatssektionen närmast scenen.
Ca halv 6 reste sig alla upp och började packa ihop, klä av sig jackor och allt som vi inte skulle ha på konserten, vi trodde att vi skulle bli insläppta när som helst. Moster hämtade mina och kusins ytterkläder, sovsäckar osv, och där stod vi i linne, jeans, tunn kofta och typ tygskor i typ 10 minus. Efter 10 min var vi svinkalla. Nicklas och Michaela kom och hälsade på oss :) Efter en halvtimme trodde jag att jag skulle få amputera min lilltå för jag kände inte av den. Efter 45 minuter var vi allihopa tvugna att börja kramas och dela kroppsvärme med varandra och ständigt påminna oss själva om varför vi var där, annars skulle jag kutat därifrån. Det gör jag aldrig om. Eller jo. För TH.
Efter en timme och 10 minuter ca uppenbarade sig himmelriket. De började släppa in! Vi visade biljetterna och banden och fick platser vid staketet på vänster sida om catwalken. Där satte vi oss och väntade, jag frös så jag skakade men var typ lyckligast i världen.
Vi satt där och väntade, väntade, väntade. Reste oss upp. Och så släcktes ljuset, och jag bara skreeeeek. Och så tändes ljuset på scen, och man såg jättemetallbollen som de skulle komma ut ur. Och så började den dela på sig, och man såg Gustav. Och just då blev det KAOS i hjärnan. Jag var helt borta. Jag förstod ingenting. Första låten var Noise. Jag vet att jag sjöng med, och jag minns exakt vad jag tänkte.
Jag var helt borta under första delen av låten, Jag minns att jag tänkte när jag stod där: "Men shiiiiit vad overkligt. Detta händer verkligen. Varför kan jag inte tänka klart?" Alltså jag tänkte på att jag var så borta :p Så nu känner jag mig helt väck varje gång jag hör låten!
Första bilden jag tog ser ut såhär, och det säger väl en hel del...
Men när jag såg dem IRL så var det liksom som att hela min fandom ändrades på en minut. Jag har liksom alltid gått och tänkt på att träffa dem, att se dem, att gå på en konsert. Jag vet INTE vad jag trodde, men jag hade aldrig trott att de skulle vara så... vanliga? Alltså, riktiga normala människor. Nu låter jag helt störd men ja, när jag såg dem på scenen så förstod jag att de faktiskt inte är fantasiväsen, utan människor av kött och blod precis som jag. Hur konstigt det än låter så hade jag tydligen inte förstått det innan. Men nu vet jag. Och helt plötsligt så är det helt annorlunda att vara fan - jag är inte längre ett fan av "ett band" bara, utan jag är ett fan av 4 människor som jag har sett spela på riktigt. Hela konserten var underbar. Men såhär i efterhand har jag minnesluckor. Folk pratar om Toms gitarrsolo. Vilket gitarrsolo? Vart var jag? Medans jag minns andra saker extremt tydligt, när jag lyssnar på World Behind My Wall tex så minns jag exakt vilket steg Bill tog exakt vart i låten. Galet att det är såna skillnader.
Jag trycktes tydligen väldigt hårt mot kravallstaketet för dagen efter hade jag ett område på bröstkorgen/revbenen som gjorde SKITONT när man kom åt, typ som VÄRSTA blåmärket/bulan fast det syntes inget, men jag minns inte att jag hade ont eller att det var jobbigt eller trycktes så under konserten.
Efter konserten var man helt knäpp. När jag och kusin kom hem till henne mitt i natten var vi så hyper så vi inte kunde sitta stilla, pratade och skrek och skrattade och nästan grät och avbröt varandra hela tiden.
Och nu vill jaga bara tillbaka det var underbart!
Mina bästa bilder då, haha:
Tjabba!
Sämst...
...på att blogga.
