Tjenamors! Har just lämnat barnen på förskolan. Idag gick det väldigt smidigt men det är inte varje dag det gör det!

Dagarna brukar börja med att lillkillen dricker välling i soffan framför Disney Junior medan jag matar tösen i köket. När hon har ätit färdigt frågar jag grabben (som då har druckit upp sin välling) om han vill ha en smörgås. Oftast svarar han nej. Men lillan brukar komma på att hon vill ha en till.

Medan jag fixar hennes smörgås hörs ibland ett "JUUUUICEEE" från vardagsrummet, och det är en cue för lillan också att börja ropa "JUSS, JUSS" tills båda har fått sin juice. Sen är alla nöjda en stund, tills jag yttrar orden "dags att klä på", vilket brukar resultera i ett "nääääää"-vrål från lillan och ett "jag är trööööööött" från grabben.

Så då får man utkämpa brottningsmatch med tösen. Fast jag har kommit på att om man säger "kan du själv? Får jag se?!?!" så blir hon plötsligt väldigt positiv, då känner hon sig stor och duktig och så är kläderna snart på. Sen får man försöka ta på killen tröjan och strumporna medan han ligger på mage, och byxorna medan han sitter för han "orkar inte stå" och ställer man honom upp så sätter han sig igen.

Att försöka borsta håret och tänderna på dem är overkill så det får föräldrarna fixa innan de går på morgonen eller så.

Vid det här laget brukar det vara dags att ta på overallerna och gå till förskolan, men antingen så är det "jag ska bara se lite på Musses Klubbhus och jag vill ha smörgås nu" eller så kommer grabben på att han "MÅSTE LEKA NU!"

Så antingen snabbleker vi (tar en leksak och säger vrooooooom eller dansar lite i hans rum) eller så får han fortsätta se tv och äta en smörgås medan jag klär på lillan (kör kan-själv-tricket igen). Sen blir han ju såklart supertrött igen när det är hans tur att klä på. Så då får man krångla på overallen medan han ligger på hallgolvet om man inte ska bli en halvtimme sen till förskolan och eventuella utflykter.

När vi kommer ut till förrådet och tar ut vagnen vill han alltid åka nåt annat till förskolan. Tex trampbil/sparkcykel/trehjuling. Och det är ju bra. Om det inte vore för det faktum att jag måste putta både vagnen och vad han nu åker på hela vägen för att det blir för tungt att trampa.

Ibland lyckas jag få honom att gå eller åka ståbräda istället men ibland ger jag upp och då får jag stå mitt kast och knuffa och knuffa. Svårt.

Nu har dock lillan blivit så "stor" då hon vill hellre åka grabbens ståbräda än att åka vagnen. Vilket resulterar i att killen sätter sig i vagnen. Vill inte att han ska åka vagn, han är ju snart 4, men vad gör man? Han vägrar gå, jag tänker inte knuffa en trampbil hela vägen, lillan vrålar om hon inte får åka ståbräda så den är upptagen och vi är redan sena. Sätt dig i vagnen då för sjutton.

Som tur är har de slutat vara ledsna när man lämnar på förskolan iaf, idag vinkade lillan hejdå innan jag hade fått av henne overallen. Skönt.

Sen går jag hem och pustar ut. Morgnar är svåra.

Hejsan svejsan. Idag sitter jag i köket hemma i Bromma och äter julmatsrester till lunch. Andra gången jag äter julmat i år (igår till middag var första) och jag är redan kinda tired of it. Fast man måste liksom ha julbord. Annars blir det fel.

Hela den här veckan har hittills gått åt till julstök, jag har slagit in julklappar (varför heter det klappar?), tvättat och städat. Imorgon kväll åker jag hem till min älskade mamma och lillebror i Dalarna. Över en månad sen jag såg dem senast! Det ska bli mysigt. Tror de har lite mer snö än vi har här också. Och så ska jag äntligen få träffa min Johan, det var också över en månad sen. Och bästa vännen Sabina, det var ännu längre sen!

Nä nu måste jag slå på tvättmaskinen och städa lite till innan jag hämtar barnen, hej svejs!

Förresten så fryser jag också.

Hej. Mitt hjärta dunkar fort fast jag bara ligger blick stilla och kollar Facebook i mobilen. Och det beror inte på att nån skrev nåt sött. Nä! Det beror på min dumma förkylning! Har även lock i öronen och är anfådd trots att jag ligger blick stilla, helt utan att göra nån gymnastik eller nåt. Okej, jag rör tummarna så att jag kan skriva på telefonen. Och lungorna så jag kan andas. Och hjärtat så jag kan leva och ögonen och ögonlocken så jag kan se och blinka. Men annars ligger jag blick stilla. Brukar faktiskt inte bli anfådd av att blinka annars. Bara så ni förstår att jag inte har världens sämsta kondition. Det har jag inte.
Jag har sett film. Den var bra. Nu ska jag snart sova. Det blir också bra.
Godnatt.

Får lite dåligt samvete när jag gnäller. Jag vet ju att det finns de som utstår mycket värre saker än att vara förkylda. Men jag är ju sjuuuuk. Och ensam dessutom! Jag vill inte pyssla om mig själv. Jag vill att nån annan ska göra det. Och ge mig varm choklad och nässpray och klia mig på ryggen. Och bädda ner mig.

Detta är en av de negativa sidorna av att flytta hemifrån. Okej, jag bor inte själv. Men jag kommer ju knappast att be min värdfamilj slash arbetsgivare att pyssla om mig. Mammmmaaaaa kom hiiiit.

Jaja, barnens farmor är här nu och har barnen för att jag är krasslig, och jag ska nu fortsätta tycka synd om mig själv. Och bädda ner mig själv. Och jag har hämtat vatten själv och köpt nässpray själv och jag matar mig själv med choklad och halstabletter. Hejdå.

Åååh.

Jahapp. Då var man väl smittad då. Inte konstigt när man har umgåtts med lillan i flera dagar och blivit hostad i ansiktet och snorad överallt. FRESH! Så imorse vaknade jag med en öm knöl/körtel/whatever på halsen och snuva och hosta, och nu börjar ögonen svida och huvudvärken är också på gång. Jippi!
Som tur är har jag slutat jobba för dagen nu. Mamman kom hem tidigt och jag har bara haft barnen mellan 8 och nu. Jag tror jag ska gå ner och lägga mig om en stund. Men kanske promenera till Apoteket och köpa nässpray först så att jag överlever detta.
Får väl se hur det blir med dansen ikväll.. Suck.

Inte helt på topp.

Är hemma med sjuka lilltösen IGEN och ingenting duger och allt är kaos och upp och ner. Har aldrig sett en mer envis unge tror jag! Själv är jag så fruktansvärt trött så jag skulle sovit hela dagen om hon var på förskolan och jag försöker mitt bästa för att inte låta det gå ut över lillan. Hon rår väl inte för att hon är grinig och envis och jag är trött och helt slut i huvudet.
Såhär känns tillvaron idag:

Hej. Jag gör ingenting särskilt just nu, så jag tänkte passa på att skriva ett väldigt öppet och ärligt inlägg om något jag tänker mycket på. Nämligen hur jag ser på mig själv. Eller snarare min kropp.

Precis som de flesta (tyvärr) är jag missnöjd. Jag gillar inte hur jag ser ut. Jag gillar inte att vara bredvid människor jag tycker är snygga för att jag tänker att alla andra jämför oss och tycker att jag är ful i jämförelse. Jag gillar inte att prova gamla kläder dom inte passar längre. Jag gillar inte min vikt.

Imorse när jag vaknade och ställde mig framför spegeln kände jag mig för en stund nöjd med min midja. Jag tyckte att den såg smal ut. Men varför är smal = nöjd? Det är synd. Det är hemskt.

I alla fall, jag lyckades inte känna mig nöjd länge, för snart tittade jag på mina ben. Och det enda jag ser när jag ser på mina ben är tjocktjocktjock. Jag vet att det mesta är muskler, mycket är från dansen och en del är nog kvar från gymnastiken och konståkningen jag höll på med förr. Tro inte att jag skryter över mina muskler nu, för jag gillar verkligen inte detta. Jag ogillar inte själva musklerna, men jag hatar hur de ser ut. Jag har aldrig varit duktig på att stretcha och mina muskler har blivit korta och bulliga. Jag har faktiskt funderat många gånger på hur man förlorar muskelmassa.

Jag har alltid svårt att välja kläder, för jag gillar inte hur kläderna sitter. Bara inför ett träningspass kan jag prova kläder i en halvtimme. Till slut tar jag på mig nåt halvdant och åker till dansen medveten om att alla kommer att se så mycket bättre ut än jag. Egentligen borde jag inte tänka på hur jag ser ut, utan på hur jag dansar. Men jag kan inte hjälpa att jag värderar båda sakerna lika högt, och jag antar att det påverkar hur jag presterar på lektionerna. Jag önskar att jag bara kunde fokusera på dansen och inte mitt utseende i danssalarna med speglar åt all håll.

I dansvärlden känns det som att det spelar roll hur man ser ut. Kanske inte lika mycket nu som förr, men det går inte att förneka att jag känner mig som en sämre dansare för att jag inte är lång och smal. Jag kan inte säga att jag inte skulle vilja se ut som stereotypen av en ballerina. Vilket jag inte ens är i närheten av, och det gör att jag känner mig sämre än andra, längre och framförallt smalare dansare med finare ben och snyggare linjer.

Jag har sett mig i spegeln så många gånger och tänkt att fy fan, nu är det nog. Nu måste jag börja om. Från och med nu är det grönsaker som gäller. Men tyvärr (eller kanske "som tur är") så kan jag inte hålla det. Jag kan inte sluta äta onyttigt. jag vet inte hur man låter bli. Jag har inte diciplinen. Och nästa gång jag ser mig i spegeln känner jag skam. Jag mår dåligt när jag har ätit nåt onyttigt, känner mig äcklig och dålig och jag har flera gånger gråtit över det. Och så här håller det på. Jag bestämmer mig, bryter det, mår dåligt, känner mig äcklig. Om och om igen.

Jag önskar verkligen att jag inte kände såhär. Jag önskar att jag kunde säga att jag inte bryr mig. Att mitt värde inte sitter i kroppens form. Att jag inte blir en bättre människa av att äta sallad. Att jag var nöjd med mina benmuskler som hjälper mig orka. Att jag var nöjd med mig själv som jag är och inte alltid tänkte att "om jag bara var smalare skulle jag vara en bättre dansare och folk skulle tänka mer positivt om mig".

Det här är antagligen det mest avslöjande inlägget om mig själv och vad som ständigt pågår i mitt huvud nånsin. Och jag hoppas att ingen missförstår och tar det här som en uppmuntran till att försöka bli smalare eller nåt, för jag menar det tvärtom. Det jag menar är att man borde vara nöjd med sig själv, men jag vet hur svårt det är. Snälla, tänk inte som jag är väl det jag försöker säga. Och samtidigt fick jag ur mig alla jobbiga känslor jag oftast håller för mig själv.

Det var allt. /Lisa

Halloj igen. Har just sett Stepbrothers på tv, har sett den förut men den är ju så bra! Helt bisarr! De är ju 40-åriga sjuåringar liksom. Träffade jag en 40-åring som uppförde sig sådär skulle jag fan springa haha.

Så jävla skönt med helg förresten. Ska nog inte göra nånting alls. Möjligtvis köpa sista julklappen. Och tvätta. Och städa. Men det gills inte. Jag har ingen tid att passa förrän halv åtta på måndag morgon. Jag ska sova riktigt riktigt mycket.

Jag är nog godissugen. Tror jag. Äter chokladsås gjord av oboy. Vi hade inget annat gott. Hm. Jag är såhär konstig ibland. Hejdå.

Hej. Sitter och se på Nalle Puh med barnen. Älskar Nalle Puh. Han är smart på ett sånt gulligt sätt. Och Ior är så söt! Och lilla rädda Nasse! Och kloka Uggla och lilla Ru och hans snälla mamma (hette hon Kängu eller har jag bara fått för mig det?). Och galna Tiger som är lite för galen och Kanin som jag aldrig riktigt har gillat. Usch vad elakt av mig! Men ibland stämmer inte personkemin helt enkelt! Haha.

Har varit hemma med lillan i två dagar, hon har haft feber igen. Men idag har hon varit i princip frisk.

Själv är jag helt slut, dels i huvudet men också i kroppen efter träningen. Den har tagit ordentligt den här veckan. Vet inte varför, kanske har nåt skit i kroppen som inte har brutit ut än. Eller så har jag bara kört stenhårt, haha.

Hur har det kunnat gå två veckor sen jag skrev nåt? Allt bara rullar på.

På helgerna har jag dels varit hemma i Borlänge och träffat min Johan, dels varit hos mina kusiner. Alltid jätteskönt att komma bort över helgen och få en paus, men helgerna går alltid skitfort. Det gör iofs veckorna också.

I veckorna har jag jobbat som vanligt, det rullar på som vanligt. Barnen verkar ty sig mer och mer till mig, vilket inte är konstigt eftersom jag är här jämt. Och lilltjejen pratar mer och mer, inte långa meningar men hon sa två ord i rad häromdan! Kommer inte ihåg vilka ord eller i vilket sammanhang tyvärr. Hon tror att hon är så stor och kan allt själv. Hon vill till exempel absolut inte ha nån hjälp med att ta på strumporna, hon vill göra det själv. Tyvärr har hon ju ingen aning om hur. Imorse satt hon och hackade på osten för att hon verkligen ville hyvla den själv. Och hon vägrar sitta i sin barnstol med haklapp och barnbestick, hon ska sitta på riktig stol, utan haklapp och med lika bestick som sin brorsa. Lilla lilla tösen, tror hon är så stor.

Idag borde jag städa och tvätta men jag kommer mig inte för att göra nånting på dagarna. Jag sätter mig i soffan och fastnar där. Hmm. Mystiskt.

/Lisa