Ont i hjärtat

Jag saknar barnen där hemma så att det gör ont. Mammas dagbarn alltså, mina "småsyskon". Jag älskar er, och jag saknar er, och jag hoppas att vi ses snart. Sitter och gråter nu för tusan för att jag saknar er så mycket. Mamma kan du hälsa dem att jag saknar dem och älskar dem imorgon?


Säg att jag den här bilden är till dem mamma!

Och mamma och pappa och Ola och Johan och Sabina och alla mina vänner, jag saknar er med!
Ibland känner jag mig lite ensam här borta.

Puss

Älskade lill-skruttan... jag tycker du fixar det bra ändå, jag. Men jag förstår ju att det känns ensamt när det är nytt allting och nästan alla du känner är långt borta... du ska veta att barnen pratar mycket om dej också, och att du har flyttat nu betyder ju inte alls att det är goodbye forever.

Du är ju bara en kort tåg- eller bilresa hemifrån, som Sabina sa - vi ses ju snart igen! Om du talar om i god tid när du kommer nästa gång så kan jag försöka ordna lite kalas så dagbarnen kan komma en stund fast det är helg!

Vi finns ju här precis som vanligt, och du bor ju här också.

Snart har du funnit dig mer tillrätta och bott in dig och hittat kompisar; det ÄR jobbigt och ensamt i början. Så är det för alla. Men det går över ;)

Älskar dej <3 jättemycket.

Minns själv hur det var när jag flyttade till Blackeberg i Stockholm.

Jag var 18 år o hade alldeles nyligen träffat Alf :)

Men du ska se att det blir bra. Precis som Barbro skriver så är du ju bara en kort tågresa hemifrån :)

Blir bättre när du fått nya kompisar !

Kram på dig !!