Satt just och kollade på supernanny medan jag väckte barnen. Sån förbaskad tur att inte våra dagbarn är som de barnen, jag skulle aldrig stå ut! J
ag tror nog att programmet är lite överdrivet och att de bara väljer ut de allra värsta familjerna att filma i, men ändå, herregud hur de uppför sig! Eller rättare sagt INTE uppför sig. Och jag tror inte att "supernanny" lyckas fixa alla familjens problem på en vecka, men det är intressant att kolla på.
Hur kan familjerna ha låtit det gå så långt? Föräldrarna bryr sig ju inte ens längre! Fast vad vet jag, det kanske är lätt hänt att allt går överstyr i en familj. Det vet ju inte jag eftersom jag inte har barn (förutom våra dagbarn då, haha). Jag menar med dagbarnen går det jättebra, de är oftast jättesnälla mot varandra, men det kanske är en annan sak när man har egna.
Jag kan erkänna att jag har lätt för att skämma bort barnen, jag vill inte att de ska vara ledsna eller bli arga på mig. Men det finns ju gränser! De kan inte alltid få som de vill, och det händer att jag får säga ifrån på skarpen (nu låter det som att det är jag som är dagmamman, men så är det ju inte! Mamma gör nästan allt men jag älskar att hjälpa till med barnen, och jag är ju hemma rätt mycket eftersom jag har ett ganska härligt skolschema), men på det här programmet så orkar föräldrarna helt enkelt inte längre. De har gett upp. Det kan man ju inte göra! Haha här kommer Lisa, the moraltant, med uppmaningar till alla mammor! Hahaha, jag som bara är 18. Jaja, det var i alla fall mina åsikter!