Jag är rädd för att inte våga åka iväg. Att det aldrig blir av. Att jag ska göra precis som med allt annat och skjuta upp det tills det helt enkelt inte är ett alternativ längre. Att jag ska tveka så mycket så att jag till slut bara stannar hemma.

Törs jag åka till New York helt själv? Vill jag verkligen det? Jag vill inte svara nej på de frågorna. Jag är trött på att inte genomföra nånting. Jag är trött på att ha en självkänsla som är på nivån "Nej jag skulle aldrig klara av att jobba i kassan på Konsum, jag skulle bara göra fel". Jag vill ha "Självklart kan jag åka själv till USA och plugga ett halvår, see ya later" - självkänsla.

Fuck. Känns som att det aldrig kommer hända, bara en dröm som jag kommer att kasta bort. Jag är väl för feg, som vanligt. Sen sitter jag där när jag är 40 med barn och man och villa, volvo, vovve. Och så ångrar jag att jag aldrig var en do-er som vågade göra saker. Jävla skit.