Sitter här i min ensamhet och har just lämnat barnen. Det gick jättebra. J säger varje dag innan vi går dit: Jag viiiill inte gå diiiit, jag vill vara hemma!", sen hittar jag på nåt knep att lura iväg honom i alla fall ("Men J, titta vad det regnar! Du får nog ha ditt fina paraply idag!" funkade idag), och när vi väl kommer fram är det inga problem alls.

Igår sa han direkt "Jag vill ha någon att leka med", och idag när jag sa att han skulle vara där lite längre idag så sa han bara "Jo jag veeet!" och nickade när jag sa hejdå. Med R funkar det jättebra som vanligt, inga problem alls. Hon finner sig i allt.

Så nu har jag några timmar för mig själv... Skulle vara kul att ha jämnåriga vänner här, men alla bor ju 25 mil härifrån. Inte så att man kan träffas över en lunch direkt. Blir lite ensamt i längden. Tur jag har dans på kvällarna så jag kommer ut och träffar folk i alla fall. Lär väl känna människor så småningom... Antar jag.

Tror jag ska mysa ner mig i soffan ordentligt och se på någon film. Det är riktigt ruskväder idag, fy fasen. Hej hösten.