Ibland råkar man ut för äventyr i vardagen. Till exempel när det är orienteringsdag i skolan.
Var ska jag börja? Hm. Från början kanske. Jag åkte till skolan. Sen stod jag utanför i en halvtimme iklädd leggings, tjocktröja och tunn jacka i en halvtimme och väntade på att Vickis skulle komma, vilket resulterade i en stelfrusen Lisa INNAN dagen hade börjat. Efter mycket krångel dök hon i alla fall upp, och skjutsade mig till Plättbacken och jag tog på mig mina mjukisbyxor som hade legat i min väska medan jag frös (smart) och så fick vi en starttid och gick ut i skogen. "Vi tar kontroll 21" sa vi och gick till nr 23. Efter lite krångel. Vi gick nämligen vilse på vägen till första kontrollen.

Vickis; Ditåt!
Jag; Ja!
Båda, efter 3 sekunder; Ööööh....

Det var därför det blev fel kontroll. Jag lyckades även plumsa ner i vatten och tappa min vante under den första kvarten. Vanten hittades dock igen! Hittade även ett par glasögon, men de var inte mina. De la jag i väskan.


Vickis har lyckats hitta en någolunda torr plats att stå på väg till vår första (fel) kontroll.

Vi gick sen vidare till nästa kontroll, som vi hittade utan större ploblem (några halkningar och plurrningar i kärr bara).


Fortfarande glad Vickis :)

Vad hände sen? JO! Vi bestämde oss för att gå till kontroll nummer 33. Och det var här som tillvaron blev lite jobbig. Kontroll nummer 33 skulle inte sitta särskilt långt bort. Så vi började gå på vad vi trodde var rätt stig... men som visade sig vara... fel stig. "Vickis... vart tog stigen vägen?" Sen gick vi på nästa stig. Och en annan stig. Och sen tänkte vi "Var fan är kontrollen?" Och den dök inte upp.  Sååååå.... vi gav inte upp. Nä, vi fortsatte gå, fast vi hade insett för länge sen att vi var vilse. Smarta vi är. Helt plötsligt började det gå UPPFÖR.


...Genom massa ormbunkar...hmm.

Men vi fortsatte kämpa oss uppför! Vi tänkte nämligen att "ovanför det här krönet sitter nog kontrollen... nej. Men ovanför det här då?... nej." Till slut kom vi fram till nån mysko stengrej:


Stenkanten

Och strax efter det kom vi fram till ett vindskydd och en grillplats. Vi hade inte en aning om var vi var, men vi hade utsikt över hela borlänge så... ganska högt uppe!


utsikten (nån skorsten osv)

Ungefär då tappade vi modet och började traska på en stig som såg ut att gå hemåt.


Humöret börjar dala

Efter att ha vandrat en bra bit får vickis syn på något: En kontroll! Helt fel kontroll i och för sig, men nu kunde vi lokalisera oss på kartan - vi var en km högre upp på berget/länge bort från starten än vad vi hade trott hela tiden. Oj. Men eftersom vi nu visste vart vi var så kunde vi börja traska hemåt!


En lovande väg!

Och till slut kom vi tillbaka till starten.

Random kille 1; Hur många kontroller hittade du?
Random kille 2; Alla! Du då?
Random kille 1; Också alla.'
Lisa och Vickis; *hmhmhmmmmm*

Sen hade vi gjort oss förtjänta av fika. Så vi åkte till pylonendammen och satte oss där och åt chokladbollar och drack saft och gjorde flaskpost.



Äntligen är det över :D

And that was the story of the day. Okej hejdå!