Hej. Min blogg är ganska rejält tråkig just nu som ni kanske har märkt. Det beror på att mitt liv är ganska tråkigt just nu.

Efter att jag slutade som barnflicka var det en period när jag bara njöt av att göra ingenting och dansa på kvällarna. Men efter ett tag tröttnar man på att kunna ligga i sängen hela dagen om man vill. Den perioden var ganska kort för mig. Att se på teve och äta är inte vad jag vill göra hela dagarna. Jag trivs inte ett dugg med att bara vara. Och efter att dansen tog slut blev det bara värre.

Jag ångrar inte att jag slutade hos familjen. Som jag har sagt så många gånger: det var världens, VÄRLDENS bästa värdfamilj, men efter åtta månader kände jag mig färdig och en smula utmattad. Så jag ångrar mig inte.

Något jag ångrar är dock att jag inte tog mig i kragen och sökte sommarjobb tidigare, för nu spenderar jag varje dag framför arbetsförmedlingen.se och försöker hitta nåt att göra. Jag vill ha något som ger mig en anledning att stiga upp och klä på mig på morgonen! Annars känns det lite som att min "underpants radius" kommer att öka och öka, som Marshalls i How I Met Your Mother.

Underpants radius:

It is theorized that a man’s underpants radius is inversely proportional to his confidence; that is, the farther a man travels from his bed in just his underwear, the less he believes in himself.

“At first we thought it was funny; at least Marshall hadn’t left the house without putting pants on. But his underpants radius just kept getting larger. He started getting the paper in his underwear and even going downstairs for a drink in his underwear…”

Och när jag inte spenderar min tid med att söka jobb så letar jag utbildningar. Vad vill jag bli och hur blir man det? Hur ska jag veta? Vill jag bli målare, inredare, designer, eller nåt annat hantverksaktigt? (Att jobba med papper och dokument och sånt trist är iaf uteslutet!) Jag är helt rådvill och vet baske mig inget! What to do?

Jag vet ju vad jag egentligen vill, och det är att dansa ca 24/7. Men att jobba med dans är inte det lättaste. Så man börjar ju fundera på alternativ. Kanske man kan jobba med nåt annat och dansa vidare som en hobby? Ska man bli dansare måste man vara beredd på att det blir svååååårt, och man blir nekad hela tiden, och det kommer inte att gå runt jämt. Klarar mitt psyke det? Jag som bara vill ha allting klart och färdigt och tryggt.. Men samtidigt kan jag inte ge upp min dröm bara sådär!

Ja som ni märker har jag inte "the time of my life" just nu. Jag känner mig lite knäckt faktiskt. Men imorgon har jag åtminstone en anledning att ta på mig byxor (har gått i pyjamas idag...) för jag ska på dansshow. Bara titta. Jag vill vara med.